Alla känslor svallar på en och samma gång. Hormonerna galopperar genom hela kroppen. Man står med ena foten kvar att vara barn..mammas och pappas lilla älskling...andra foten är på väg ut i vuxenvärlden. Den här perioden är svår...fruktansvärt svår. För kära lilla tonåring..jag har själv varit där. Jag har också gått igenom allt detta. Trots att jag i era ögon är en gammal mamma...ok en tjatig mamma...eller ja en riktig hönsmamma..så va det ändå inte så längesen.

Jag gick igenom hela registret, och trots att det är några år sen kommer jag ihåg det som att det var igår.

För kära lilla tonåring...jag vill se att du/ni gör rätt val i livet. De val ni gör nu kommer att följa er resten av livet.

För kära lilla tonåring...när ni står där med en cigarett i munnen och tror att ni har svar på livets alla gåtor så har ni tappat fotfästet lite. 

Tro nu inte att jag är någt unikum...jag smygrökte allt jag med. 

Men jag vet också vilken ångest det för med sig...att behöva ljuga för sina föräldrar, spruta på sig nån gammal parfym som gör att röklukten kommer fram ännu mer, stoppa in en hel årsförbrukning tuggummi i truten i hopp att man inte ska märkas...bööööööp den funkar inte. 

Det enda som händer är att du luktar illa, skapar dig en otroligt dålig ovana och får leva med ångesten att ljuga för de omkring dig. 

Kära lilla tonåring. Lär dig säga nej. Du skapar dig inte en identitet med cigaretter.

När du sen beslutar dig för att provsmaka första ölen, första vinet eller kanske spriten i tron om att det gör ju alla och då passar man ju in....böööp det stämmer inte!! Det enda du skaffar dig är ännu mer ångest. Kanske blev du full, kräktes och säger en massa saker som du får skämmas över i flera veckor. 

Snälla...säg nej, stå på dig, du kommer att hinna med att prova detta när tiden är rätt och du är mogen. För som 12 -13 åring är du inte det. Och nej...du blir inte coolare än va du gör dig.

Kära lilla tonåring. Jag vet att det är svårt att skilja på rätt och fel. Jag vet att man gör val som man inte vill göra..just för att passa in och skapa sig en identitet. Men snälla...den enda du förlorar är dig själv.

Varför tror ni jag vet allt detta...jag var en av dom. Jag var en av dom som höll på att förlora mig själv. Så jag är ingen raketforskare...men däremot ser jag och hör allt för jag ser alla varningstecken! 

Ni vet när man bråkar med morsan när man inte kommit hem i tid, eller kanske rent utav inte kom hem. Då sa hon till mig...- vänta tills du själv är förälder! 

Ja men tjena !! Jag är lixom 14 bast o kommer väl inte bli morsa nu...4 år senare väntade jag min dotter...och jag förstår idag vad min mamma menade. 

Mitt hjärta blöder när jag ser fina flickor och pojkar i 13 års ålder med en cigarett i trutten spottandes i buskar och snår. Och jag vill bara gå fram o krama om dom och säga att allt kommer bli bra. Allt kommer bli bra, men gör rätt val i livet.

Det är en hård tid i livet som tonåring. Och ja jag kanske inte bara är mamma till min dotter jag är även en vän, som hon kan prata med...för jag vet så väl hur förvirrad jag var som tonåring. 

Så kära lilla tonåring...var rädd om dig...du har hela livet framför dig. Låt dig växa och skina som den fina människa du är. Du behöver inte göra dig till någon annan för att få respekt. Du duger som du är, du är fin som du är, var dig själv och släpp inte dina värderingar för att passa in. För att kunna älska andra måste man först älska sig själv.

Glöm inte det!

Många kramar Hönsmorsan 

Öppnar mina blå en aning..trevar efter telefonen..åh nej..klockan är bara halv 9! Jag ville ju sova länge!!
Men käre väl..hur har jag blivit!! Förut var jag glad om jag hade sovmorgon till klockan 06.00 För som den curlingmorsa jag är så går jag upp vid 5 tänder ljus och kokar gröt till tonåringarna som ska till skolan!

Jag behöver inte mer än att slänga labbarna över sängkanten förrens hunden kommer som en raket och ska pussa godmorgon. Mmm luktar verkligen hallon ur den munnen! Perfekt när man är nyvaken och lite halvt illamående.
Tassar ner...eller vaddå tassar...jag mer dundrar ner för trappen för jag är så trött så ja har ingen kontroll över mina lemmar...men kolla!! Färdigt kaffe!!! Tröttheten utbyttes mot ett härligt leende på läpparna! Mer än så behövs inte för att behaga mig...en kopp kaffe och en kvarts lugn o ro.

Håller dock på att sätta morgonkaffet i halsen när jag inser att jag lovat dottern att ha poolparty med sina kompisar idag!!
OH dear! Kommer på mig själv att kolla upp mot himlen och försöker intala mig själv att det nog blir pissväder idag.
Men dottern är av en annan uppfattning.
-Men mamma, man blir ju ändå blöt när man badar.
Ja..hon är allt klok den där tjejen...märks att hon brås på mor sin!! ;)

Så det är bara för morsan att ge sig iväg o handla och fixa. För jag kommer inte undan.

Hoppas ni alla får en bra dag!!!

Morgonstund har guld i.....

Ta hand om er!
Kram Lisa

Voi voi voi...och snacket fortsätter. Den ovetandes envishet. Jag skakar på huvudet.
Att jag gjort en gbp är desamma som att jag gjort en skönhetsoperation?! Stopp stopp stopp! Jag skrattar mig harmynt här! De va nog de dummaste jag hört! För vet ni...jag var faktiskt vacker redan innan! Både på insidan och utsidan! Skillnaden är att jag kanske skrattar mer med glimten i ögat för jag har inte ont, eller jag är nervös att mitt hjärta är på väg ur halsgropen! Och att kläcka en sådan kommentar säger mer om dem än om mig!

Och förresten...skönhetsoperation? Mja...hela jag ser snart ut som en förhud så ja är då inte beredd att hålla med!
Jag har fått ett verktyg och det är upp till mig hur jag sköter detta verktyg!!
Jag är frisk, jag mår bra och jag kan leva och ägna mig åt det jag älskar..natur och fiske!

Och snart smäller det...om exakt en vecka bär det av till Norrland för 7 dagars fiske!! I love it!

Laddad till foppatofflerna är jag !!

Nu är det dags att Ta tag i denna dag! Är fortfarande lite traumatiserad efter gårdagens födelsedagsfirande !

Ta hand om er alla fina människor!!
Du är värdefull..glöm aldrig det!
Kram Lisa

En kletig söt klibbig doft cirkulerar omkring mig...förmodligen sitter doften i huden..jag har svurit, stampat i golvet och har haft en del aggressionsproblem i köket. Öh gud förbjude alla könsord som ploppat ur min mun..har lärt mig några nya faktiskt!!
Idag fyller min älskade flicka 13 år! Gud i himmel! Hon är tonåring nu!! Dags o skaffa sig styvaste kvasten nu när de ska börja ränna killar i huset ?
Iallafall...hon har ju önskat sig diverse bakverk så det var lixom bara att ställa sig rätt! Det genomgående temat var...choklad! Otippat?
Cupcakes gick fint...men den där förbannade tårtan...jag slet mitt hår! Tur jag har lite svall på skalpen annars hade jag platsat bland skabbrävarna!!
Jag har hållt på med den där jäkla tårtan i timmar!! Och inte äter ja själv heller...Curlingmorsa? Ja lite!

Mitt i allt skulle tösen ha hamburgare..grillade oxå!! Inte halvfabrikat utan hemgjorda...ja men visst söta lilla gumman säger jag med ett stelt leende så hela garnityren kom fram..själklart fixar morsan ! Bannar mig själv att ja inte tog knarren (bilen) ner till MC driven!

Men nu är det gjort!! Alla är mätta o belåtna och mamman sitter som ett utsketet plommon och funderar på om jag ska orka hälla upp ett glas vin o slänga upp labbarna på bordet.

Hursomhelst! Tårtan blev bra tillslut! Och det sved i mitt lekamen när alla skulle skära i den! Ligger mycket kärlek o svordomar i den där!!

Jag hoppas nu mitt hjärta haft en bra dag!! Och alla ni andra oxå!!

Glöm inte att kramas!!
Puss o kram Lisa

OH dear! Idag tog jag mig en redig sovmorgon! De va ju passande när jag har häcken full hela dagen! De ska bakas tårtor och slängas upp tält i trädgården då dottern ska ha sleepover inför hennes 13 års dag imorgon. Det är bara o gnugga gruset ur ögat och försöka fokusera.

Eftersom jag själv inte äter tårta så har jag tänkt att jag ska göra en sockerfri melonsorbé till mig..verkar vara skitenkelt vilket är bra då dottern naturligtvis valde en riktigt trixig tårta att göra!

Melonsorbé utan socker:
Ca 350 gram vattenmelon (fryst i bitar)
1 banan fryst i skivor
Ca 1 dl vatten ( kan bytas ut mot mjölk)

Mixar vattenmelon, banan och lite vätska i taget till en krämig sorbet ?

Ser ni...hur enkelt som helst!! Det gillar Olandersson!!

Hur tårtan blir...mja det får ni se imöra..det är inga dåliga krav min dotter har..den ska va hög och det ska va 7 sorters choklad på den! Kul att hon har höga förväntningar på mor sin iaf ? Ah jag ska göra mitt bästa för att göra fröken nöjd ?

Nej de här går inte!! Ut o göra ett glädjevrål och sätta fart! CARPE DEM!!

Glöm inte att du klarar mer än va du tror...döm dig inte för hårt!!
Kram Lisa

Hello webloovers!! Nu va det ett bra tag sen jag satt med detta..men jag har haft lite i görningen den sista tiden. 

Otroligt mycket har hänt i mitt liv. 

Den 11 april började jag min resa till ett friskare jag. Det kunde man ju inte tro när man satt med de där äckliga Modifastsopporna och var som en klimakteriekossa! 4 om dagen i 4 veckor...och inte för att glömma 3 liter vatten om dagen...jag skvätte som en hanhund!...jorå se!! Nämner någon Modifast idag så klöks jag!

Den 9 Maj lades jag in på Lindesbergs Lasarett..jag var dunderförkyld, rädd och förväntansfull inför den kommande dagen! Mitt blodtryck var skyhögt och pulsen likaså. Men hey..jag var ju en viking och visade inte vad jag kände...förutom när jag ringde hem och blev som en liten skitunge som stampade med foten och ville hem!

klockan 05.00 väcktes jag av personalen och det var dags att svabba sig med hibiscrub...oh damn! Nu va det nära!!

Löddret sprutade inne i tvagen och jag har aldrig längtat så efter balsam som jag gjorde då.

07.00 rullades jag in till operationssalen. Fick lite gött i infarten..sen va jag i ett gyllene rus.

45 minuter senare vaknar jag i minimagelandet! 

Ja...jag har alltså gjort en gastric bypass!

Det absolut bästa jag gjort och en investering i mig själv! Detta var av hälsoskäl är väl bäst att tillägga!!

Tyvärr finns det paragrafryttare som menar att man tar den enkla vägen när man genomgår en operation...jag ska säga er...jag har ALDRIG kämpat så hårt som jag gjort nu..och jag har bantat många gånger. Jag var väldigt sjuk och behövde ett verktyg...på min läkares inrådan! Det är inte bara att lägga sig på ett operationsbord och tro att detta är någon quick fix! Så nej...sånt där ovetandes tugg köper jag inte!!

Iallafall...om ni bara visste hur bra jag mår idag..jag sover om nätterna..mitt blodtryck är perfekt...mina njurar mår fint..och mitt hjärta mår mycket bättre!! Och hela 30 kilo lättare!

Det är en dröm..jag orkar fokusera..jag orkar promenera..jag orkar i stort sett allt!! Alltså hajjar ni...från att ha kämpat sig igenom dagarna är jag nu fri! Och hit har jag kommit med jävlar anamma och blod svett o tårar! Som sagt,,,ingen quick fix!

11 april vikt 103 kg

Midjemått 102

Hälsa: 0%

26 juli vikt 73 kg

Midjemått 82 

Hälsa: 100%

Jag är stolt för att ha klarat mig igenom detta..jag gjorde rätt val..för mig!

Känns som att livet har börjat igen...och jag har mycket att ta igen! Förhoppningsvis får jag börja arbetsträna i september vilket är en milstolpe för mig! En helt underbar känsla!

Mjahharå! Nu ska jag ta kokröppa o gå o lägga mig o dåsa i holken...de en dag imorn å

Glöm inte att just du är värdefull och duger som du är!! 

Kram Lisa

De plågsamma nätterna är snart ett minne blott. Den sista tiden har nätterna fungerat utan jag har praktiserat på att göra 1000 varv innan man kommer till ro ca 1 timme innan uppstigning. Jag hoppas att det fortsätter i samma riktning. Sömnen är A och O för min återhämtning. 

Igår fick jag reda på att min kurator skulle sluta. Jag visade det såklart inte men det var ett hårt slag. Han har följt mig dessa 2 år i min utveckling och det var han som fick mig att inse och förstå mina begränsningar i min Utmattning. 

Han har varit en enorm stor bit på denna resa. Jag önskar honom såklart allt gott. Men jag kommer absolut att sakna honom. Och jag är helt övertygad om att han kommer att hjälpa otroligt många människor. Han är som gjord för sitt yrke. Han kommer att saknas av mig och min familj som han oxå har haft kontakt med för att förklara hur mitt sjukdomstillstånd fungerar i vardagen. Önskar honom all lycka!

Jag har äntligen kommit ur den svåraste tiden och nu är det fokus på återhämtning.

Jag har ett driv i mig just nu som jag inte känt på länge. Jag börjar att se framåt och har visioner om att att komma tillbaka till arbete igen. Det var längesen jag hade orken att se framåt. Det har tagit mig 2 år att komma hit. Men jag har kämpat. Och viljan att bli frisk har drivit mig på vägen. Sen handlar det om att lära sig sina begränsningar. Man får sakta men säkert prova sig fram. 

Jag trodde ju aldrig detta kunde hända mig...begreppen utbränd var ju för många buffel o båg. Om någon skulle uttrycka det för mig idag är risken stor att vederbörande får sig en dagsedel!

Jag är ju medveten om idag att jag kanske aldrig kommer att funka som jag gjorde förr, när man var odödlig. Men trots allt har jag fått en gåva. Jag har fått lära mig mycket och börja om livet igen. Och jag kommer att vårda det ömt. Man har bara en chans. Att lära sig inse sitt eget värde, att sålänge man gör sitt bästa är det gott nog.

Jag har många gånger under dessa 2 år velat ge upp, men jag har kämpat vidare. Med många fantastiska människor vid min sida. Och jag tänker fortsätta kämpa. Jag har en lång bit kvar men framtiden har många möjligheter.

Ge aldrig upp mina vänner, fighten kan vara värt det!

Jag hoppas ni alla får en underbar dag i solen!!

Glöm aldrig hur värdefull just DU är!

Kramar Lisa

Slår upp mina blå till ännu en regnig, trist och grå dag. Dagens första suck. Att svinga upp labbarna över sängkanten visade sig vara ett helt projekt, ett resultat av gårdagens innebandyträning. Dagens andra suck. Det var ett evigt sprakande innan alla bitar föll på plats i benhögen. 

Bannade mig själv för att tro att jag fortfarande skulle vara 19 bast o springa nätt över planen, vilket mer liknar en säl på vift för att hålla sig till sanningen. Men vafasen, jag försöker. Men dessa ömma lemmar får mig att inse att jag kanske borde ägna mig åt snällare träning bortimellan. Vattengympa eller simning tex. Tror ärligt talat att PRO gruppen har bättre fysik än mig i nuläget. 

Den 12 maj ska jag iallafall börja på yoga. Medicinsk yoga alltså...inte såndär yoga där man slår dubbelknut på sig själv och kryper upp i arslet ( jag är mäkta impad över denna smidighet och får 5 toast av 5 från mig). 

 Nej Detta är en yoga mer baserat på andning o avslappning. Jag började där för ett tag sen men jag hade då svårt att vara i en så stor grupp, dels på grund av min hörselnedsättning och dels för att min utmattade hjärna inte orkade med alla intryck. Så nu kommer jag få enskilda tillfällen med min sjukgymnast. Det ser jag verkligen fram emot!

Det blir nog aldrig en atlet av mig, men sålänge jag klarar 10 minutersgränsen att veva mig upp ur sängen är jag nöjd!

Denna regniga o trista dag tänker jag på min pappa med fru som just nu befinner sig i Spanien med husbilen, de har nu rest i ca 14 dagar och resan fortsätter i drygt 1 månad till. Vilken upplevelse, att bara kunna ta husbilen och fara genom europa och vidare. Självklart är jag oxå lite oroad att nåt ska hända när de är så långt bort. Men får förlita mig på att de tar hand om varandra. Min lilla Pappa Mats är nu omdöpt och går under namnet Skalman. 

JAg hoppas ni alla har en bra dag trots det tråkiga vädret!

Glöm inte att just DU är värdefull!

Kramar LIsa