Jag vet inte riktigt om jag är vaken. Är jag det? Vet inte om det är kaffe jag dricker för det smakar inget..

I spegeln ser jag en sliten människa med rödsprängda ögon och tendenser till svarta ringar runt.

I tappra försök att med skölja ansiktet med kallvatten ger jag upp. Gör ju varken till eller ifrån. 

Den tappra och positiva människa med sprudlande energi som jag en gång såg i spegeln har suddats ut till en trött medelålders kvinna som kämpar till den sista energidroppen, som försöker lagra energi för att vissa dagar klara sina uppgifter, som sätter på ett "happy face" för att det är det enklaste. Ett glatt ansikte får inga jobbiga frågor.

Det har alltså varit ännu en natt med minimalt med sömn. Värken dunkar i kroppen och varenda ljud skär sig genom trumhinnan. I huvudet ekar orden "Acceptans, acceptans, du fixar det här"

Alla har vi en inre röst. Nej,det är inget hokus pokus. Men ofta är man inte medveten om det. Jag var inte det. När min kurator på KBT:n bad mig skriva ner mina inre tankar så tittade jag frågande på honom och undrade om jag hamnat hos nån kvacksalvare! Men jag gjorde vänligt som han sa och förstod ganska snart va han menade! Vi styrs otroligt av våra inre tankar. Och de är ofta boven till att vi pressar oss så hårt. 

Kan tillexempel ta ett exempel som jag tror de flesta tjejer kan känna igen. Ni vet när man står i en provhytt på HM och sätter på sig tröjan man tyckte va snygg, och under tiden man speglar sig så råder de inre tankarna "Nej men fy vad tjock jag är, det här kan jag ju inte ha på mig, men gud så stora lår jag har, usch vilken glåmig hy jag har, undrar om folk tycker det här är snyggt osv osv osv" känner ni igen det?

Jag har nu börjat lära mig att vända dessa tankar. I mitt fall va det ju att jag skulle prestera så mycket som möjligt som blev mitt fall. "Jag måste, jag ska, det här förväntas av mig, jag är värdelös om jag inte gör på det här sättet, vad ska folk tro om mig" 

Jag har i alla år axlat andras bekymmer och tagit på mig deras misstag och känt mig helt värdelös och haft dåligt samvete då jag inte klarat att göra det som jag trodde förväntades av mig. 

Nu försöker jag vända mina negativa tankar till något positivt. Men visst är det svårt speciellt när sömnen brister då det för med sig så himla mycket när man inte får tillräckligt med vila. Men så här är det med utmattningssyndrom det är upp och nergångar hela tiden och ingen dag är den andra lik och jag måste ACCEPTERA det.

Jag liknar det lite som ett ljus. Ni vet i skolan när man var tärna, och man hela tiden fick parera och skydda det fladdrande ljuset så att lågan inte slocknade. Lite så är det i livet också, det måste vara lungt och harmoniskt runtomkring för att lågan ska brinna fint och vackert. Ta vara på era ljus, för man har bara en chans.

Jag hoppas ni alla får en fin dag i solen! Och glöm inte att ni är värdefulla!

Puss o kram Lisa

Godmorgon alla fina! 

Efter en välbehövd resa sitter man nu här med fina minnen och nya erfarenheter. Var på en liten Weekend till stockholm över helgen och det var helt underbart. Det var första gången på väldigt länge då jag faktiskt kände att jag kunde slappna av trots att jag var 25 mil hemifrån och inte hade kontroll. Jag visste att barn och hund hade det jättebra och det var en riktigt skön känsla. Tack en än gång mina älskade vänner och familj att ni gjorde denna resa möjlig och tog hand om mina guldklimpar på bästa sätt!! 

Jag hade bestämt mig långt innan att INTE åka tågbana då jag vet hur mitt minne är. Det skulle ha slutat i katastrof! Så tur va det väl att vi bodde väldigt centralt så det var gångavstånd till city. Men självklart lyckades man virra till det ändå! Men bara 1 gång! Och det är ju skitbra! :D 

Höll dock på att säkra 2 ambulanser då man gick med fågelholksmun o kollade på alla byggnader likt den bonde man är och inser inte att jag går mot röd gubbe. Men nu gick det bra och jag är hel sånär som på lite blåsor på fötterna av all vandring! :)

Men vilken vanemänniska man är ändå...på lördagen va det ju hur mysigt som helst att traska runt i city och över till gamla stan. Man va inne i många affärer och rev i reahögarna. Och affärsbiträdena är ju jättetrevliga och väldigt pigga och pratglada. Det va ju jättetrevligt..PÅ LÖRDAGEN!!! På söndagen tyckte jag de kröp in i skinnet på mig o bara pratade! Jag blev vid ett par tillfällen så jäkla trött o änna svett och funderade på om varenda människa gick på Ritalin på söndagar! På söndagar ska det vara lungt och tyst och var människa har sin plats lixom! Uh jag blev helt slut. På den 7:e dagen vilade man! Det har jag lärt mig :D

Jag kan iallafall säga att jag övervann en rädsla under denna resa. RULLTRAPPOR! Jag hade ju lixom inget val för varenda affär hade rulltrappor! I början va det hemskt och jag fick panik. Men vande mig allt mer under dagen och tillslut va jag riktigt tuff!! :) Heja Mig!! 

Jag har oxå lärt mig att jag är värd att få lite återhämtning, at få göra saker som är bra för mig. Att utan dåligt samvete få känna att jag faktiskt oxå får ta tid för mig själv! Och det har mina älskade vänner och min familj fått mig att förstå, som stöttat och sett till att jag kom iväg <3 jag är lyckligt lottad! 

Detta hade inte varit möjligt för några månader sen. Jag är långt ifrån frisk, men jag är närmre idag än va jag var igår! <3

Nu mina kära vänner blir det lite frukost! 

Hoppas ni får en fin dag. Och glöm inte att kramas

Puss o Kram Lisa