Stirrar mig blind på mitt sjukintyg som ligger på bänken..det är 2 år nu. Det är hela 2 år sen som man fick diagnosen Utmattningssyndrom nedkladdat på ett papper. Just då förstod man ju inte vidden av det, man tyckte ju läkaren skulle ge mig lite penicillin så gick allt över. Så lätt är det ju inte...det har jag lärt mig idag. 

Jag har bara 2 armar o 2 ben och 1 själ. Jag borde använda mina 2 armar att omfamna min själ och låta mina 2 ben ta mig framåt. Istället har jag öppnat mina armar, jonglerat och bollat med 50 saker och mina ben har backat för att försöka fånga upp min själ som bit för bit lämnat mig. 

Jag har alltid varit sån, den där som alltid ställer upp för alla. Hon som man kan ringa mitt i natten när man är ledsen. Sån är jag fortfarande, både på gott och ont. 

Jag tror på det goda hos människor och jag dömer ingen. Jag läser av människor som en öppen bok och jag vet när folk ljuger för mig...det är inte lögnen i sig som gör ont..det är att inte vara värd sanningen. Men jag konfronterar inte längre, för de orkar jag inte..eller jag kanske rent utav skiter i det. Ja vet inte. Sanningen kommer alltid fram.. 

I somras drabbades jag av ett sjukdomstillstånd som drog undan fötterna på mig totalt, det var en smärta som inte går att beskriva med ord och slutade efter många om och men med en stor bukoperation. Det var en otroligt jobbig tid och jag drabbades Postraumatisk Stress efter det. Det jobbar jag mycket med idag, att bearbeta den händelsen..det tar otroligt mycket energi av mig såklart, men jag har väldigt bra stöd och hjälp!   

Att inse sitt eget värde...att leva i nuet, stresshantering, yoga, medicinsk yoga, mindfullnes är mycket som man som utmattad jobbar med...men ibland blir ja lite full i skratt..att leva i nuet..hemma hos mig?! Mitt hem känns mest som en fritidsgård där ungarna kommer i sjok om 6-8 stycken! LIte rart tycker jag ändå. Skönt att de tycker om att komma hit. När man väl försöker ta sig tid för lite mindfullnes är det nån som är hungrig eller ska ha skjuts eller hämtas. Ibland tar jag med mig mina hörlurar till badkaret för att lyssna på musik och njuta en stund, när man precis lyckats att varva ner bryts musiken och i hörlurarna skrålar Ganjaman..inser att jag måste fixa ett eget spotifykonto till min dotter!!! ! Livet som förälder...men jag älskart!   

Nu börjar äntligen våren, dagarna blir ljusare, det kommer fina tussilago och solen värmer på trappen..passa på att vara ute..D-vitamin är viktigt. Ta dig tid för en liten promenad, och bara andas. Ta hand om dig...det finns bara en du.

Stå på dig, annars gör någon annan det.

Ha en underbar dag! Du är värdefull!!

Kram Lisa 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alla känslor svallar på en och samma gång. Hormonerna galopperar genom hela kroppen. Man står med ena foten kvar att vara barn..mammas och pappas lilla älskling...andra foten är på väg ut i vuxenvärlden. Den här perioden är svår...fruktansvärt svår. ...

Öppnar mina blå en aning..trevar efter telefonen..åh nej..klockan är bara halv 9! Jag ville ju sova länge!! Men käre väl..hur har jag blivit!! Förut var jag glad om jag hade sovmorgon till klockan 06.00. För som den curlingmorsa jag är så går jag u...

Voi voi voi...och snacket fortsätter. Den ovetandes envishet. Jag skakar på huvudet. Att jag gjort en gbp är desamma som att jag gjort en skönhetsoperation?! Stopp stopp stopp! Jag skrattar mig harmynt här! De va nog de dummaste jag hört! För vet n...

En kletig söt klibbig doft cirkulerar omkring mig...förmodligen sitter doften i huden..jag har svurit, stampat i golvet och har haft en del aggressionsproblem i köket. Öh gud förbjude alla könsord som ploppat ur min mun..har lärt mig några nya faktis...

OH dear! Idag tog jag mig en redig sovmorgon! De va ju passande när jag har häcken full hela dagen! De ska bakas tårtor och slängas upp tält i trädgården då dottern ska ha sleepover inför hennes 13 års dag imorgon. Det är bara o gnugga gruset ur ögat...