De underbara snöbeklädda fjällen, den härliga friska luften som strömmar genom min näsa. Den tysta lugna och fantastiska naturen omfamnar mig. Fullt påklädd med vadarbyxor och mygghatt lutar jag mig tillbaka mot stenen till ljudet av det forsande vattnet. Snart är jag där. Mitt underbara Norrland. 

Det är en evig väntan varje år innan man får packa in fiskeutrustningen i bilen och fara uppåt i vårt avlånga land.

Den vackra naturen i Norrland slår vilket lyxhotell som helst!

Denna bilden är tagen i Olden. En vacker kväll.

När man får vara sig själv för en stund ;) . Inte en mascara så långt ögat kan nå, håret rufsigt efter att ha haft mygghatten på en hel dag och lukten Djungelolja ligger som en dimma runt omkring en, gigantiska sorgkanter under naglarna och doften av fisk på händerna. En vecka utan sociala medier och elende..ja ni hajjar! 

Ja ni förstår nog att Norrland är mitt egna "lyckopiller".

Jag har såklart ett "lyckopiller" till i mitt liv. Som jag lever med varje dag. Som gör mina dagar, ger mig lycka och näring och otroligt mycket kärlek. Med sitt smittande leende får hon gråa och kalla dagar att värma mitt hjärta. Att bli mamma är det bästa som hänt mig och våra band blir starkare för varje dag. Hon är inte bara min dotter utan även min bästa vän. Vi har såklart våra fighter som i vilken familj som helst. Men den kärleken jag kände första gången jag såg henne kastade omkull hela min värld och jag visste då att ingenting skulle komma emellan oss.

NU börjar hon bli stora damen och jag förstår inte riktigt var tiden tar vägen...från att vara min lilla bäse, mitt lilla kex är hon nu en fullfjädrad tonåring och jag lär mig något nytt som förälder varje dag. 

Du ska veta min lilla ängel att jag älskar dig till månen och tillbaka.

Du gör mina dagar!!

Idag har du internationella prov och du ska veta att jag hejjar som tusan!! Det kommer gå jättebra och man kan bara göra sitt bästa! 

Nej nu är det dags för den här damen att fånga dagen! Och vi börjar med lite mindfullnes :)

Ha en underbar dag ! Ta hand om er!

Kramar Lisa

Att ha rädslor i livet är ju inte så ovanligt. Nångång under livets pussel stöter man på en rädsla för någonting av något slag. Jag har många rädslor, och tillochmed fobier. 

Jag är vansinnigt rädd för ormar, höjder, öppna trappor och jag hatar knäskålar!! Jag vet att det sistnämnda låter konstigt och jag kan inte riktigt förklara det själv, men så är det. Jag har oxå en annan konstig rädsla eller ska man kanske säga fobi..bakterier! Jag är absolut inte sån som måste tvätta händerna för jämnan eller skrubba ihjäl mig på saker. Men att ta på saker på offentliga platser, eller att se någon annan göra det. Hissknappar är ett ex..jag trycker endast med armbågen, jag kan inte öppna dörrar utan att ha dragit ner tröjan för att undvika direktkontakt. Men alltså ser jag nån med sina bara händer trycka på en hissknapp krullar sig tårna på mig och det ilar i hela ryggmärgen..jag klarar inte av det alltså.

Dessa rädslor som jag beskrivit ovan är ju sånt jag kan undvika, jag kan undvika höga höjder, jag kan undvika trappor och jag behöver inte vara på platser där det finns ormar. Och de kan jag förhoppningsvis springa ifrån om jag möter nån.

Men jag har en annan rädsla som jag jobbar mycket med nu, som jag inte kan undvika. För den sitter så mycket djupare i mig och den känslan kan jag inte springa ifrån.  Som jag nämnt i tidigare inlägg drabbades jag av postraumatisk stress efter mitt sjukdomstillstånd i somras. En del i det är jag att har en otrolig rädsla för att bli allvarligt sjuk. Den rädslan sitter så djupt rotad i mig att den ibland förlamar hela min vardag. Att fortfarande ha den känslan av uppgivenhet, hjälplöshet som jag hade då. JAg kunde inte göra nånting, jag förstod ingenting och jag blev inte tagen på allvar. JAg fick gå i hela 6 veckor i ett livshotande tillstånd innan nån tog mig på allvar. Det kan knäcka vem som helst. 

Om jag blir sjuk nu, vem tar mig på allvar då? Gör någon det? 

Ja, jag är nog bitter, det hade inte behövt bli såhär om nån hade lyssnat på mig från början. 

Att nu vakna på morgonen, scanna över hela kroppen och hoppas på att inget drabbar mig nu, eller att något växer i mig för det är ju ingen som lyssnar då ändå. Dessa 6 veckor var en ångestladdad tid och när allt landade kom alla känslor på en och samma gång...det kunde ha gått så illa. 

När jag försökte säga att nåt är fel så fick jag bara kalla handen. Det gnager i mig, det gör mig arg...otroligt arg. 

Sluta aldrig lita på din magkänsla. Den kan säga mer än 1000 ord!!

Nu i helgen blir det en liten utflykt. Jag ska spendera 2 dagar på hotell och bara vara. Ska bli skönt att lämna dessa 4 väggar för en stund. Att se något annat, kanske bli lite kulturell ;) 

Jag hoppas på lite sol så man kan spendera dagarna utomhus! Skulle va helt underbart. 

JAg ska ha med mig mina hörlurar med de bästa låtarna och digga. Musik ger mig otroligt mycket energi! Och jag har nu en ny favorit i listan!  Cheap Thrills med SIA..Lyssna på den vettja!! En riktig höftgungare   

Ta hand om er !! Och glöm inte att kramas!! 

Love LIsa

Jag ställer ner kaffekoppen på den solvärmda trappen. Drar några fingrar genom mitt hår, tittar upp mot den blå himmelen och ler lite innombords. För en stund kände jag mig fri...fri från tankar..fri från den krampartade spända känslan i mina axlar. Jag fann lugnet där och då..på min trapp när jag blundade och vände mitt ansikte mot solen. Det var äntligen ett djupt andetag och en klar luft som vände i mina lungor. Det var ett lugn, om så för bara några minuter...men jag var där...och det var bara jag, trappen, solen och den rykande kaffekoppen. 

Sen åkte hörapparaten på igen och jag var tillbaka till brölet från E18.   

Nej då, skämt och sido. Man måste uppskatta de små sakerna i livet. Att hela tiden sträva efter mer eller att aldrig bli nöjd är både på gott och ont. Mest ont vill jag ha det till. Att hela tiden pressa sig själv till det yttersta eller att hela tiden sträva efter att bli bättre är att ta fokus ifrån det som händer runt oss...där och då. Man är där, men inte närvarande. 

Det var sån jag var, jag lade mitt fokus på att prestera mera, Att klara mera. Och pressen blev ännu större när jag började känna tröttheten komma i kropp o knopp. Då tog jag på mig mera...för jag skulle ju klara det.

Det är självklart en bra egenskap, att inte vilja ge upp. Men jag måste lära mig att hantera det på rätt sätt. 

Det var något jag var tvungen att inse. Och att inse saker som man måste förändra är inte alltid lätt. Det kan faktiskt vara jäkligt svårt och man tar på sig offerkoftan. 

Man lär så länge man lever. 

Att vilja uppnå sina mål är aldrig fel, man ska ha mål i livet. Men glöm inte bort dig själv i strävan efter den högsta vinsten. Och glöm inte att varje framgång är viktig, även om den så är liten.

Nu ska jag koppla min fyrbenta bästa vän och ge mig ut på en liten kvällspromenad och kolla på den fina kvällshimlen. Alldeles turkos och fin här över värmlandsskogarna.

Hoppas att ni alla har haft en fin dag och får en fortsatt underbar kväll!

Sträck på dig! DU är viktig!

Kram LIsa

Stirrar mig blind på mitt sjukintyg som ligger på bänken..det är 2 år nu. Det är hela 2 år sen som man fick diagnosen Utmattningssyndrom nedkladdat på ett papper. Just då förstod man ju inte vidden av det, man tyckte ju läkaren skulle ge mig lite penicillin så gick allt över. Så lätt är det ju inte...det har jag lärt mig idag. 

Jag har bara 2 armar o 2 ben och 1 själ. Jag borde använda mina 2 armar att omfamna min själ och låta mina 2 ben ta mig framåt. Istället har jag öppnat mina armar, jonglerat och bollat med 50 saker och mina ben har backat för att försöka fånga upp min själ som bit för bit lämnat mig. 

Jag har alltid varit sån, den där som alltid ställer upp för alla. Hon som man kan ringa mitt i natten när man är ledsen. Sån är jag fortfarande, både på gott och ont. 

Jag tror på det goda hos människor och jag dömer ingen. Jag läser av människor som en öppen bok och jag vet när folk ljuger för mig...det är inte lögnen i sig som gör ont..det är att inte vara värd sanningen. Men jag konfronterar inte längre, för de orkar jag inte..eller jag kanske rent utav skiter i det. Ja vet inte. Sanningen kommer alltid fram.. 

I somras drabbades jag av ett sjukdomstillstånd som drog undan fötterna på mig totalt, det var en smärta som inte går att beskriva med ord och slutade efter många om och men med en stor bukoperation. Det var en otroligt jobbig tid och jag drabbades Postraumatisk Stress efter det. Det jobbar jag mycket med idag, att bearbeta den händelsen..det tar otroligt mycket energi av mig såklart, men jag har väldigt bra stöd och hjälp!   

Att inse sitt eget värde...att leva i nuet, stresshantering, yoga, medicinsk yoga, mindfullnes är mycket som man som utmattad jobbar med...men ibland blir ja lite full i skratt..att leva i nuet..hemma hos mig?! Mitt hem känns mest som en fritidsgård där ungarna kommer i sjok om 6-8 stycken! LIte rart tycker jag ändå. Skönt att de tycker om att komma hit. När man väl försöker ta sig tid för lite mindfullnes är det nån som är hungrig eller ska ha skjuts eller hämtas. Ibland tar jag med mig mina hörlurar till badkaret för att lyssna på musik och njuta en stund, när man precis lyckats att varva ner bryts musiken och i hörlurarna skrålar Ganjaman..inser att jag måste fixa ett eget spotifykonto till min dotter!!! ! Livet som förälder...men jag älskart!   

Nu börjar äntligen våren, dagarna blir ljusare, det kommer fina tussilago och solen värmer på trappen..passa på att vara ute..D-vitamin är viktigt. Ta dig tid för en liten promenad, och bara andas. Ta hand om dig...det finns bara en du.

Stå på dig, annars gör någon annan det.

Ha en underbar dag! Du är värdefull!!

Kram Lisa 

Jag vet inte riktigt om jag är vaken. Är jag det? Vet inte om det är kaffe jag dricker för det smakar inget..

I spegeln ser jag en sliten människa med rödsprängda ögon och tendenser till svarta ringar runt.

I tappra försök att med skölja ansiktet med kallvatten ger jag upp. Gör ju varken till eller ifrån. 

Den tappra och positiva människa med sprudlande energi som jag en gång såg i spegeln har suddats ut till en trött medelålders kvinna som kämpar till den sista energidroppen, som försöker lagra energi för att vissa dagar klara sina uppgifter, som sätter på ett "happy face" för att det är det enklaste. Ett glatt ansikte får inga jobbiga frågor.

Det har alltså varit ännu en natt med minimalt med sömn. Värken dunkar i kroppen och varenda ljud skär sig genom trumhinnan. I huvudet ekar orden "Acceptans, acceptans, du fixar det här"

Alla har vi en inre röst. Nej,det är inget hokus pokus. Men ofta är man inte medveten om det. Jag var inte det. När min kurator på KBT:n bad mig skriva ner mina inre tankar så tittade jag frågande på honom och undrade om jag hamnat hos nån kvacksalvare! Men jag gjorde vänligt som han sa och förstod ganska snart va han menade! Vi styrs otroligt av våra inre tankar. Och de är ofta boven till att vi pressar oss så hårt. 

Kan tillexempel ta ett exempel som jag tror de flesta tjejer kan känna igen. Ni vet när man står i en provhytt på HM och sätter på sig tröjan man tyckte va snygg, och under tiden man speglar sig så råder de inre tankarna "Nej men fy vad tjock jag är, det här kan jag ju inte ha på mig, men gud så stora lår jag har, usch vilken glåmig hy jag har, undrar om folk tycker det här är snyggt osv osv osv" känner ni igen det?

Jag har nu börjat lära mig att vända dessa tankar. I mitt fall va det ju att jag skulle prestera så mycket som möjligt som blev mitt fall. "Jag måste, jag ska, det här förväntas av mig, jag är värdelös om jag inte gör på det här sättet, vad ska folk tro om mig" 

Jag har i alla år axlat andras bekymmer och tagit på mig deras misstag och känt mig helt värdelös och haft dåligt samvete då jag inte klarat att göra det som jag trodde förväntades av mig. 

Nu försöker jag vända mina negativa tankar till något positivt. Men visst är det svårt speciellt när sömnen brister då det för med sig så himla mycket när man inte får tillräckligt med vila. Men så här är det med utmattningssyndrom det är upp och nergångar hela tiden och ingen dag är den andra lik och jag måste ACCEPTERA det.

Jag liknar det lite som ett ljus. Ni vet i skolan när man var tärna, och man hela tiden fick parera och skydda det fladdrande ljuset så att lågan inte slocknade. Lite så är det i livet också, det måste vara lungt och harmoniskt runtomkring för att lågan ska brinna fint och vackert. Ta vara på era ljus, för man har bara en chans.

Jag hoppas ni alla får en fin dag i solen! Och glöm inte att ni är värdefulla!

Puss o kram Lisa

Godmorgon alla fina! 

Efter en välbehövd resa sitter man nu här med fina minnen och nya erfarenheter. Var på en liten Weekend till stockholm över helgen och det var helt underbart. Det var första gången på väldigt länge då jag faktiskt kände att jag kunde slappna av trots att jag var 25 mil hemifrån och inte hade kontroll. Jag visste att barn och hund hade det jättebra och det var en riktigt skön känsla. Tack en än gång mina älskade vänner och familj att ni gjorde denna resa möjlig och tog hand om mina guldklimpar på bästa sätt!! 

Jag hade bestämt mig långt innan att INTE åka tågbana då jag vet hur mitt minne är. Det skulle ha slutat i katastrof! Så tur va det väl att vi bodde väldigt centralt så det var gångavstånd till city. Men självklart lyckades man virra till det ändå! Men bara 1 gång! Och det är ju skitbra! :D 

Höll dock på att säkra 2 ambulanser då man gick med fågelholksmun o kollade på alla byggnader likt den bonde man är och inser inte att jag går mot röd gubbe. Men nu gick det bra och jag är hel sånär som på lite blåsor på fötterna av all vandring! :)

Men vilken vanemänniska man är ändå...på lördagen va det ju hur mysigt som helst att traska runt i city och över till gamla stan. Man va inne i många affärer och rev i reahögarna. Och affärsbiträdena är ju jättetrevliga och väldigt pigga och pratglada. Det va ju jättetrevligt..PÅ LÖRDAGEN!!! På söndagen tyckte jag de kröp in i skinnet på mig o bara pratade! Jag blev vid ett par tillfällen så jäkla trött o änna svett och funderade på om varenda människa gick på Ritalin på söndagar! På söndagar ska det vara lungt och tyst och var människa har sin plats lixom! Uh jag blev helt slut. På den 7:e dagen vilade man! Det har jag lärt mig :D

Jag kan iallafall säga att jag övervann en rädsla under denna resa. RULLTRAPPOR! Jag hade ju lixom inget val för varenda affär hade rulltrappor! I början va det hemskt och jag fick panik. Men vande mig allt mer under dagen och tillslut va jag riktigt tuff!! :) Heja Mig!! 

Jag har oxå lärt mig att jag är värd att få lite återhämtning, at få göra saker som är bra för mig. Att utan dåligt samvete få känna att jag faktiskt oxå får ta tid för mig själv! Och det har mina älskade vänner och min familj fått mig att förstå, som stöttat och sett till att jag kom iväg <3 jag är lyckligt lottad! 

Detta hade inte varit möjligt för några månader sen. Jag är långt ifrån frisk, men jag är närmre idag än va jag var igår! <3

Nu mina kära vänner blir det lite frukost! 

Hoppas ni får en fin dag. Och glöm inte att kramas

Puss o Kram Lisa

Godmorgon! Nämen se solen skiner idag med! Och jag tänker försöka att inte låtsas om som om jag läste dagens löpsedlar om ett bakslag med snö i helgen! Uschiamejjen!

Idag är tröttmössan på, några nätter med dålig sömn börjar nu ta ut sin rätt. Så idag får det bli en lugn dag och försöka ladda batterierna lite. 

Igår var jag en väldigt stolt mamma, det är jag ju varje dag iofs men igår bubblade det över rejält. Min dotter på 11 år var ute en stund på eftermiddagen och kom hem och var förtvivlad. Vi har fått nya grannar brevid oss och barnen (som är något yngre än min dotter) ifamiljen var oxå ute. Min dotter berättade att flickan var så ledsen då brodern hela tiden retade henne med att cykla framför henne på ett retsamt vis när hon oxå ville prova att cykla. Min dotter gick fram till flickan och försökte prata med henne, då de var av utländsk härkomst hade min dotter lite svårt att förstå vad hon sa men hon förstod att flickan ville prova att cykla och att de bara hade en. 

Min lilla tjej fick så ont i magen över att den lilla flickan var så ledsen att hon gick hem och plockade fram sin barnvagn som hon inte längre använder och gav till henne. 

Jag blev alldeles varm i kroppen av denna varmhjärtade gest! Att min lilla flicka har ett sånt ödmjukt sätt mot sina medmänniskor fick mig nästan till tårar. Och det behövs inte mycket för att göra någon glad.

Att se detta i en så tidig ålder ger mig hopp om framtiden. Och det spelar ju egentligen ingen roll va det gäller..man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. 

Kanske har jag gjort nåt bra i min uppfostran ;)

Sitter just nu och ruvar på vad man ska äta för mat idag. Och jag tänker inte fråga barnen idag för får jag höra ordet Tacos igen får jag nervsammanbrott...och skörbjugg på köpet! Va är det med denna Tacos?? Spelar ju ingen roll vilken dag i veckan så ska de ha Tacos! Nej tvi ve och vale! Idag får det bli nåt helt annat. Men idèrna tryter...ska nog komma på nåt bra!! Jag ska iaf testa att göra vitlökscreme till helgens grillning. Det låter ju supergott och självklart LCHF! Nåt annat går ju inte ;)

Efter 4 veckor med LCHF är min mage i toppform..inget svullen och tarmarna sköter sitt exakt som förväntat ;) Innan va det katastrof! Ska bli kul och se fler hälsovinster framöver!! :)

Nej nu tar jag med mig javan ut på trappen!!

Hoppas ni får en underbar fin dag!

Många kramar Lisa

Godmorgon i stögera! Måndag och en ny vecka att se fram emot! Kanske har man varit ute och rumlat i helgen och är lite svullen under ögonen idag? Skyll dig själv!! ;) Eller så har man som jag haft en lugn och härlig helg med familjen och lite trädgårdssysslor! Riktigt skönt faktiskt!

Asså va är det med oss tjejer och PMS?? Vaffan händer egentligen? Det här skulle jag vilja forska på lite faktiskt!

Trots den härliga helgen har mitt humör åkt bergochdalbana rejält. Från att ena stunden vara vid gott mod tills att andra vilja slita håret av skallen lixom! Har stundtals känt mig som Cruella Deville och gått och rabblat riktigt fula ord för mig själv när jag fumlat i köket...för det är väl klart...all krånglar satan när man är på dåligt humör! Insåg i mitt mumlande att trots mitt dåliga minne har jag ett helt gigantiskt ordföråd vad gäller fula ord! Rätt fantastiskt ändå när jag vissa dagar sliter för att få ut meningar med sammanhang! ;) 

Ett exempel på ett litet smärre utbrott i helgen var när jag sladdade förbi en spegel och fick slå tvärnit och vända tillbaka. En sån där jävla helkroppspegel! En kvinnas mardröm..det är nåt med helkroppspeglar..kommer man i närheten av en så ska det genast börja analyseras! 

Jag har nu ändrat min kost i 4 veckor och lyckats gå ner hela 12 kilo ( heja mig!) och när jag nu står framför den där j***a spegeln så ser jag faktiskt resultat...men inte det resultatet jag vill se!! Benen har blivit smalare, fine! det är OK..men hallå var tog pattarna vägen!?? Ska dom hänga sådär som 2 jävla fladdermöss??! Jo jag vet..jag har fött barn, jag är till åren kommen och tyngdlagen och allt de där!! Men snälla...det är ju magen som är Prio 1 lixom! Ska man va fet kan man väl åtminstonde va jämnfet eller?? Nä där står man och tittar på...ja jag vet inte va det är..vet inte ens om det är päronform!! Usch... 

Självklart är jag ju otroligt glad och stolt över min viktminskning..men vid PMS är jag aningens självdestruktiv ;) Vill ju att allt ska vara en quickfix! Ligger lite i min natur det där..fort fort fort och helst igår! :)

Aja tur denna kvinnliga åkomma inte håller på i all evighet..även om det manliga könet tycker det ;) 

Härligt väder idag igen!! man börjar nästan bli lite bortskämd! Men bäst o passa på o njuta för snart kommer väl en regnperiod igen! Så idag ska jag faktiskt försöka hitta lite göromål utomhus så att jag får i mig all D-vitamin jag bara kan! 

Hoppas ni alla får en härlig dag i solen!! 

Massor av varma Kramar LIsa