Vad egentligen är det som har hänt?? Snart vågar man inte säga något what so ever i vårat avlånga land!

Nu är det snart våran nationaldag! Men vågar man i dagens läge fira den?? Vågar man vara med o sjunga första versen utan att bli kallad rasist eller nazzesvin??

Det här har gått för långt!!

När jag va liten fick man göra små flaggor i skolan o gå o vifta med, man tågade ner till en park och sjöng o lekte lekar. Och vi svenskar har ju aldrig firat så som exempelvis Norge. Men har man en svensk flagga på husknuten så likt förbannat är man rasist. 

Och jag blir ledsen, jag blir skitbesviken. Jag har så många härliga arbetskamrater som är av annat etniskt ursprung, jag har vänner som inte är svenskar..och sist men inte minst..jag har nära släkt som är muslimer. Och jag älskar dom alla!!

Kan jag inte få älska mitt land ändå?? Där jag är född och uppvuxen?+ Där man sprungit i dom värmländska skogarna som jag tycker är bland det vackraste som finns på sommaren. Vem tog bort MIN rätt att älska mitt land???!

Pepparkaksgubbar tas bort i skolan, man får inte fira i kyrkan, glass sorter tas bort då man tycker att det är rasistiska namn...listan kan göras lång! VAD HÄNDER??! Och när faaan hände det!?? Vi har snart inga traditioner kvar??!

Men man vågar inte längre..man vågar inte yppa sig i nån nationalsång, man vågar inte säga att man vill ha kvar traditionen att gå till kyrkan på skolavslutningen..där man suttit i alla år och snyftat för sina barn..och där man själv stod en gång i tiden pirrig och dann..

Nej denna demokrtaiska värld gör mig galen! Fördomar och dumheter!

Nej, att kalla folk rasister är ett väldigt hårt ord som jag oxå tror inte många förstår innebörden av! Fy Skäms!

Nej, jag tänker sätta min lilla flagga i båten och fira nationaldagen på sjön..där är det ingen som svär åt mig för att jag firar landet jag föddes i. 

Hoppas ni alla får en bra dag!!

Många kramar

Jag minns det som det var igår..när hjärtat sprängde i bröstet, och ögonen var öppna men jag befann mig i en annan dimension. Paniken som växte sig starkare, vad är det som händer med mig!  När jag sitter med telefonen i min händer men jag förmår mig knappt att trycka in nummret då mina händer skakade så, vad är det för fel på mig?? Ska jag dö nu?!

Jag var egentligen så medveten, jag visste ju egentligen vad som hände. Men jag ville inte förstå. Ville inte se. Ville bara flyta bort i en annan värld. 

Orden som läkaren sa, ville jag lyssna? Eller skulle jag som vanligt bara vifta bort allt..allt är så bra så och ett litet snett leende! Men jag orkade inte. Jag vet ju att jag var vaken..men var jag egentligen det? 

-Din kropp orkar inte mer. 

Man gick i ett sorts sus. Jag kunde inte känna, inte skratta, inte gråta. Jag orkade ingenting.

Tankarna som rörde sig i huvudet var bara ett enda virrvarr. 

Man fick börja om från början. Det kroppsliga, att hjärtat var påverkat, njurarna, minnet, magen och det andra, det kunde jag på nåt sätt acceptera för det det var. Det var inte det som var det jobbiga. JAg var känslomässigt utpumpad!! En enorm känsla av att vara värdelös. Och man frågade sig varför..VARFÖR??!! JAg har alltid varit en människa som vill hjälpa andra, finnas där..Har haft hjärtat på rätta stället, brytt mig om. Är jag värd detta??!! Är jag det??! 

Jag var ganska spak i början, ville bara vara inne, inte göra något, var trött på allt och på livet. Vad har jag gjort för att förtjäna detta??! Ännu lite senare blev jag arg..jag var så förbannad på allt..en fruktansvärd ilska!

Och när man vet att saker och ting aldrig kommer bli som förr..jag kände mig förstörd..till priset av vad!!?

Jag har lärt mig många saker under denna resa..saker som jag kommer bära med mig tills jag stupar..och jag har fått så otroligt mycket feedback..och otroligt många nya och gamla vänner..helt fantastiskt!

Denna resa har jag gjort SJÄLV..men det hade inte varit möjligt utan alla mina familjemedlemmar och vänner. Och jag känner mig så otroligt rörd av vilket kontaktnät som bildades runt mig. Jag kanske gjort nåt bra trots allt! ;)

JAg har en lång väg kvar! Men en milstolpe uppfylldes igår när jag för första gången på 5 månader tog på mig arbetskläderna. Bara en timme, men den timmen är oerhört viktig.

Tack alla underbara människor som finns i mitt liv!! <3 Ni är underbara och förstående. Och jag vill att ni ska veta..att idag när jag ler så är det på riktigt och på grund av er!!

Hoppas ni alla får en underbar dag!!

Mycket kärlek Lisa

Godmorgon Allez!! Ännu en natt med god sömn! Eureka!!

Känner mig vid gott mod idag och ser fram emot kvällens fiskeäventyr! Idag ska jag oxå träffa min chef och diskutera arbete..känns helt okej..

Igår fick jag faktiskt väldigt mycket gjort..måste bero på den härliga sömnen jag fick på natten som fick mina energidepåer att fyllas!!

Min dag i bilder!! :)

  Planterade i mina egengjorda lådor..kommer nog bli toppen när det börjar växa diverse fina klätterblomster!! :) Och hujjeda mig va gött jag mår när jag får gå o pula lite i trädgården!! :)

  Var även o hälsade på denna lilla juvel och hans bror som snart kommer att flytta in till oss!! Namnen har barnen valt och de har döpts till Charlie och Cosmo! Saknar er godingar!!

  Hängde även upp den fina spegeln som jag fyndade för 50 spänn!! O jag lärde mig att även jag kan pruta!! ;)

  Och självklart!! Förberedelserna inför kvällens härliga tur va man ju tvungen att fixa med!! Jäsiken vad fisk jag kommer få!! Om inte annat..en otroligt härlig kväll med moder natur! 

Snart ska jag åka iväg och handla kräftor som blir kvällens middag!! Och så har jag lite packning och pul o dola med..men jag  har kontroll...so far!! ;) Men allt kan hända när man går i mina skor!! ;)

Hoppas ni får en toppendag för det ska jag ha är det tänkt!!

Många varma kramar från mig!

Godmorgon i stugorna! Solen skiner fast det är ändå rätt svalt och skönt! 

Inatt förstår ni är första natten på länge som jag faktiskt har sovit!! High five till mig själv!! :)

Dagarna blir med ens väldigt mycket lättare!!

Idag är jag nästan som ett barn på julafton..igår bestämdes det nämligen att imorgon eftermiddag...då far vi ett gäng med båtar och FISKAR!!! Men hur gött är inte det då!!!?? Som jag längtat! 

Och sån tur man har som har så underbara vänner och Mamma som hjälper till med barnpassning! Ni är guld tack!!

Så idag måste jag ju ta fram min lilla rosa och inventera! Min lilla rosa är en draglåda som jag fick på mors dag förra året..i den låg diverse drag och smått och gott för ett lyckat fiske! Eller så liten är den inte faktiskt..Fniss!! Den är stor som en verktygslåda, men den är rosa..och MIN! Och i den ligger små oslipade diamanter som jag fick fina öringar på i Norrland i fjol :)

Natten spenderas i båten och det finns nog inget ställe man sover så skönt som i en båt! Vaknar guppandes och naturen är skön fåglarna kvittrar och man ställer sig och lagar frukost i båten..TERAPI för kropp och själ! 

Nä dags o dra fram den lilla rosa!! 

Ta hand om er och varandra!!

Pussen o Kramen

Godmorgon allesammans! Idag har vi en lite kallare morgon till min stora lycka!!

Värmen gjorde mig helt slut...

Sitter och filar på min rehabplan som på Onsdag ska lämnas in till FK..lite svårt faktiskt..eftersom jag inte riktigt vet vilka arbetsuppgifter jag faktiskt kommer att klara av till en början..men..man får skynda långsamt..det är det enda.

Den senaste veckan har jag haft det lite jobbigt. Vissa dagar har jag kämpat mig igenom..att sätta på kaffebryggarn har tillochmed varit som att bestiga berg vissa dagar..men jag har försökt att hålla god min..fast ibland tränger frustrationen igenom..

Jag har känt mig arg och ledsen..mycket för att hur man än försöker förklara så går det inte. Känns nästan som att orden man säger inte når fram eller räcker till. Men visst jag begär inte att man ska förstå..och jag kan förstå att folk tänker att den där går ju hemma hela dagarna och släpar..men varje dag är en kamp..det handlar inte om det man ser...det handlar om vad jag känner i MIN kropp..och saker som jag gör tar sin tid och är inte gjort på ett ögonblicksverk..och jag KAN inte ta in flera göromål på en dag..det går fortfarande inte.

JAg har känt en sån frustration att jag faktiskt har tröttnat på att ens försöka förklara..jag skiter helt enkelt i det och tvingar på mig ett leende.

Jag har trots allt kommit långt...och det är MIN förtjänst..att JAG tar mig tiden att lyssna på MIN kropp..och faktiskt tillåter mig själv att vila..

Jag har mycket kvar..men jag kommer att bli herde över min egen kropp så småningom..men för att komma dit måste man först lära sig att tyda sig själv..och sätta värde på sig själv...

Nog med det!! I helgen blev det båtåka med barn..och igår firades lille jag <3 ..jag kan säga att helgen har varit fantastisk fin och minnen jag kommer att bära med mig..blev väckt på det mest fantastiska sätt <3 och fick frukost på sängen och blev ompysslad ..

Underbart!! <3 

Nu börjar det bli dags för mig att kamma till mig och ge mig iväg och kolla på avslutningskläder till barnen!!

Hoppas ni får en underbar dag!!

Kramar LIsa

Hadderajjan i sola!! Varmt o skönt?? Puh!!

Igår förstår ni...exakt 49 timmar försent ringde tillslut min dotters läkare och bekräftade en Migrän diagnos. Alla proverna såg fina ut!! Tänkte nästan vräka ur mig att han gett även mig migrän, men jag va så glad för min dotters skull att det var något som vi faktiskt kan hantera! Och en bra medicin fick hon oxå utskriven. Så nu kan mammahjärtat återgå till normal rytm igen! 

Alltså denna värme...jag blir knäpp tror jag..klämma i sig i fjolårets shorts och ett gammalt linne..känner mig inte alls tillfreds med det. Jag vill hellre gå i mina bylsiga kläder jag. Nästan så att jag skulle göra mig ett besök till ICA och ställa mig i kyldisken..

Åhhh en isglass..en sån där lång..som är lite skruvad ni vet..heter den skruven tro?? Ah skitsamma! En sån vill jag iaf ha!! 

men först innan allt annat..kött ska läggas i marinad för ikväll blir det grilla!! 

Ha en toppendag mina vänner!!

Pussen o Kramen

Godmorgon! Ännu en varm natt...puh

Låg på soffan och zappade mig igenom natten..Inte jättelattjo precis!

Känner mig lite illa till mods idag...I Onsdags förra veckan uppsökte vi Läkare med min lilla dotter som har haft besvär med huvudvärk en tid. Alla Neurologiska tester var bra och dom tog lite prover på henne och sa att vi skulle få ett brev om 2 veckor, om inte proverna var avvisande för då hör dom av sig tidigare. Igår fick jag ett brev att dom hade bokat upp mig på en telefontid 15.45 Ni kan ju bara tänka er vad som rör sig i huvudet på en mamma. Det gick som en bris i hela kroppen och jag satte mig på soffan med telefonen framför mig. Hämtade papper och penna så jag inte skulle missa ett enda ord vad som sades. Jag tittar på telefonen..väntar och väntar...och väntar...INGEN RINGER!!!!

Kan ju säga att jag kunde inte tänka på nåt annat igår...och jag var direkt i upplösningstillstånd att dom inte ringde! 

Tycker det är fruktansvärt dåligt för man hinner ju tänka hur många scenarion som helst. Även om det kanske bara rör sig om nåt ofarligt. Men självklart vill man veta! 

Kan nog säga att jag var den första på telefonväxeln till vårdcentralen idag..och nu ska dom ringa upp om en stund. 

Inget får hända min lilla flicka..står inte ut med tanken!!

Nej...jag får samla ihop mig nu..självklart är det ingen fara...

Får sätta mig o ta en kaffe och röka lite på trappen och ta några djupa andetag. 

Många varma kramar från en orolig mor   

Måndag morgon! Har sovit hur illa som helst inatt då sovrummet var som en bastu. Och när man kollar kommande väderprognos inser man att en fläkt kan va bra att sätta på inköpslistan. Annars kommer jag förmodligen inte sova nånting dom kommande dagarna. Tycker om när det är fint väder och så..men värme..nej..är ingen större fan av värme. Blir änna folkislsken och spottar och fräser.

Igår förstår ni mina vänner skulle jag götta mig lite. Skulle unna mig lite... Resultatet blev en halv kebabpizza. Det va ju skitgott alltså, och efter det slank det ner några chips. Mådde ju rätt gött när jag låg där i soffan och sprätte med tårna och moffade lite. Ända tills...kroppen intar nåt slags jävla krampartat tillstånd, ögonen spärrades upp och jag vågade knappt blinka..magknip...toa nuuuuu!!!! Att tråckla sig upp ur soffan när hela kroppen skriker tarmtömning va ingen lätt detalj! 

Gick som om att jag hade en träpåk i ändalykten och svor mig förbannad på att renoveringen av toan på samma våning inte är klar, och nerför trappen till källaren inser jag att knipövningarna man lärde sig efter förlossningen var en bra investering för min kropp....

Alltså, vaffan! Antingen fick min kropp nån slags chock av fettet jag drog i mig eller så va pizzan jag moffat några timmar tidigare inte så fräch.

Och nån pizza tänker jag inte äta på ett tag kan jag säga. Det här va traumatiskt för mig. 

Idag håller jag mig till kokt mat och proviva då magen fortfarande befinner sig i ett jäkligt oroligt skick.

Aja De va gött så länge de vara!! ;) Allt har sitt pris ;)

Önskar er alla en bra dag !!

Massa Kramar